Spekulativt Skimmer
Det var på tredje dagen, efter det att jag anmälts som saknad. Horisontlinjen, stelnad i ett Purpurfärgat leende. En rörelse. Ett nytt slags ljus. Ett spekulativt skimmer.
Kuliss
Ni blev spöken, klädda i motståndets färger. Sirener och blåljus i en dröm. Den kvarglömda skuggan, utsträckt över golvet. Perspektiven förvrängda. Rösten som drar, mellan extas och panik. Giftet inuti mitt huvud. Rörelsen mot cirkelns mitt, stelnad i en obscen illustration av självförnekelsens magi.
Den Där Rörelsen
Ett svagt ljud, någonstans ovanför mig. Den där rörelsen igen. Den lätta skälvningen, inuti mitt medvetande. Larven, som vaknar till liv. Dom har börjat verka nu. En mental felmanöver. Dom förskjutna perspektiven, dom felaktiga vinklarna. Och någonstans i hjärtat av detta spekulativa ingenmansland finns ett rum, där jag stämt möte med mig själv.
Flyter Samman
En plats, dit du återvände för att minnas. En plats, där skuggorna förvrängs och ljuden dämpas. Händer griper i luften. Dina ord bildar pölar som flyter samman, reser sig och formas till ett stort KANSKE som tornar upp sig framför mina ögon.
Min Strävan Manifesterad
Natten vrider om en nyckel. Jag drar in den svala luften. Gatorna ligger stilla, timmarna innan staden börjat vakna. En utspilld silhuett. Min strävan manifesterad som ett eko längs öde lastkajer och igenbommade hamnmagasin. Det är då dom kommer till mig, rör vid mitt ansikte och trevar efter mina händer, ivriga att få ta mig med sig. Att få visa mig att det finns en värld bortom solid betong och mänsklig girighet.
Virvlar Runt
I djupa klunkar dricker jag den rena kylan. Upplysta dammpartiklar virvlar runt, bildar ett mikrokosmos i ljuset från nattlampan. Ett infekterat medvetande. En explosiv våg av sensoriska förnimmelser. Och viskningarna ur mörkret blir till en vädjan.
Sträcker Sig Framåt
Jag ser en framtid. Jag ser årstider som kommer och går. Jag ser händer som sträcker sig framåt genom både tid och rum. Jag hör röster som försöker nå fram genom oändliga avstånd. Jag minns en framtid, som jag skulle vilja ge dig.
Magnesium
Rörelsen från en fjärils vingslag skapade mig. Det finns ingen annanstans att ta vägen, mer än djupare. Jag är frånvaron som står etsad på en främlings näthinnor. I en återspegling av allt som dom blundade för, lyser jag som brinnande magnesium, och för varje gång vill jag stanna kvar lite längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar