lördag 24 oktober 2026

“Främmande Kvarter”

Längs gator, lika tomma som era hjärtan, strövade ni i sökandet efter era egna skuggor. Önskade er bort, till en plats utanför markeringen. Materians tyranni. Ett höghus i lågor. En främmande smärta någonstans i mellangärdet. Vad fann ni, där ni strövade längs främmande kvarter, slirande i ert sökande efter någonting att känna?

lördag 11 juli 2026

"Sval Hud"

Oklanderliga, okränkbara, rörde vi en gång vid sval hud, och budskapet viskades i gathörnen, bars iväg på lätta blåsvarta vingar, spreds som ringar på vatten. Men utanför det, som kämpade för sin egen överlevnad fanns bara spröda avbilder, konturlösa ansikten, speglade i pölar av gyttja. Vi förirrade oss i svaveldoftande gränder, och förlorade i motivationens menlösa strålglans befann vi oss ständigt en sekund ifrån förnuftets avgrund.

tisdag 10 mars 2026

"Förnimmelse"

Den gamla lägenheten högst upp i ett hyreshus i närheten av Schougens Bro står alldeles tom nu. Igenbommad slumrar den, skyddar alla sina minnen och hemligheter, medan fåglarna lyfter från det regnblanka taket ovanför. När du går genom dom mörka rummen, kan du ibland svagt höra avlägsna viskningar, som från en annan tid. Och ibland kan det hända att du får en krypande förnimmelse av att du inte är ensam. En skugga. En kvarglömd röst. Ett tragiskt minne. Men hon kommer aldrig att glömma hans ansikte eller hans skratt, inte ens nu, när dom båda sedan länge är borta.

torsdag 19 februari 2026

"Färgar Skuggorna"

Famlar i mörkret. En värdelös bekännelse. Genom natten sveper insikten om, att jag söker någonting som inte längre existerar. Det brusar avlägset i hisschaktet, och vinden susar genom tomma korridorer. Maskar och slingerväxter. Jag hör fotsteg utanför dörren. Timmar som ljudet av naglar mot en griffeltavla, färgar skuggorna i mörkblått.

"Förvriden Vind"

Det hände att jag lekte med tanken, men redan då kände jag bristen. Ett asteroidbälte av begränsningar. Redan då, hade begäret börjat växa inom mig. Jag sökte djupare. Fann ett mörker, som skrämde och lockade. Ett mörker att röra vid, att träda in i och bli en del av. Spann en väv av illusioner. En dröm om aldrig. En kliande rastlöshet, som ständigt manade mig vidare. En förvriden vind blåste i mörka segel, och någonting av mig blev kvar därinne när jag återvände.