"Anomali"/"Rakblad"

Inuti min hjärna, kan jag ännu höra tonerna. En anomali jag lärt mig att leva med. Stympad och begränsad, iklär jag mig en mask av stumma viskningar, och varje gång tiden blir ett faktum, föredrar jag att fortsätta drömma. Rebellen inom mig kvävdes långsamt, oskadliggjordes, korsfästes och offrades i den ekonomiska tillväxtens namn. Mina händer fjättrade, fingrarna som rispade luften. Orden som syra i min hals, och leendena tunna som rakblad, när effekten kickade in med ett dovt eko. Deras ögon gapade svarta, som djupa brunnar av förödmjukelse. Jag gav väggen ett leende, och spred min aska med försommarbrisen.