"När Vi Levde Bland Er."

När vi levde bland er såg vi ögonen på alla dom, som en gång trodde på ett liv efter bästa sändningstid, men som efterhand reducerats till skuggor. När vi levde bland er, letade vi förgäves efter Da Vinci´s skugga i den himmelsblå intigheten bortom. Sökte efter en slags färdriktning, en väg ut, en väg tillbaka. För vi trodde dom när dom sa, att varhelst frustration och rastlöshet dväljs, finns alltid en stig att hitta. När vi levde bland er, höll vi krampaktigt om en trofé av förnuft. Höll upp den mot månen som en helig relik, och försökte urskilja spår av engagemang i ojämnheterna på dess yta. Men allt vi fann var kalla fläckar av tvivel, som tornade upp sig likt högar av vulkanisk aska, eller gravmonument i motljus.