"När Vi Levde Bland Er."
(Fragment, 2005.)

När vi levde bland er såg vi mycket, utan att själva bli sedda. Vi såg djupt in i det färgsprakande kalejdoskop av sockersöt sadism dom flesta passerar utan att ens märka, på väg till bussar och arbetsplatser. Vi såg ögonen på alla dom, som en gång trodde på ett liv efter bästa sändningstid, men som efterhand reducerats till skuggor.

När vi levde bland er, letade vi förgäves efter Da Vinci´s skugga i den himmelsblå intigheten bortom. Sökte efter ett slags färdriktning, en väg ut, en väg tillbaka. För vi trodde dom när dom sa, att varhelst frustration och rastlöshet dväljs, finns alltid en stig att hitta.

När vi levde bland er, höll vi krampaktigt om en trofé av förnuft. Höll upp den mot månen som en helig relik, och försökte urskilja bitar av engagemang i ojämnheterna på dess yta. Men allt vi fann var kalla fläckar av tvivel, som tornade upp sig likt högar av vulkanisk aska, eller gravmonument i motljus.