Ni vidrörde mörkret. Jag formades av det. Ni flydde ifrån mörkret. Jag anpassade mig till det.

 

Fragment, 2014/2015 (?)

Hittade det här nyss. Tror jag skrev det runt 2014-2015, nån gång. Vet inte om det var nåt som jag egentligen hade tänkt att fortsätta på, eller om jag ansåg den klar, eller om jag bara slutade på den. Men måste säga att själv tycker jag att den fungerar ganska bra som den är."

Som när en fjäder brister, eller när en kugge i urverket plötsligt ger upp och visarna stannar. Som när kemikalierna kickar in, och ingenting längre är relativt. Som en droppe svart bläck i vatten, flyter mitt medvetande ut i virvlande rörelser, ringlar som små halvt transparenta ormvarelser, och bildar ett matt bågformigt mönster.

"Förleder & Tillintetgör"

Paniken, du går vid min sida. I mina pupiller återspeglas bilden av ditt ansikte. Tankar flyter i vargula rännilar längs insidan av mitt skallben, och luften är som mättad av elektricitet som får ytan att vibrera. Skulden, din gestalt är som utmejslad av den mest utsökta marmor. Med vaksamma blickar följer du noga varenda rörelse. Tiden tänjer ut sig, seg och elastisk som muskelsenor. Tiden, som lockar och förför. Tiden, som förleder och tillintetgör. Självförnekelsens ömma smekning. Ett koncentrat av allt det som drev mig. Bind en krans av ordlösa viskningar, och bär mina kvarlevor nära ditt hjärta.

(2020)

"Som en droppe bläck i vatten, flyter mitt medvetande ut i virvlande rörelser, ringlar som små transparenta ormvarelser och bildar ett matt, bågformigt mönster."

(Fragment, odaterat.)