"Lika Främmande"

Släpp taget om min hand. Ge mig en chans att tappa kontrollen. Betrakta mig på avstånd, medan det tar sig under din hud. Med tiden, blev ni lika främmande för mig som stadens gator. Era ansiktsdrag, förvridna och mumifierade. Våra sjukdomar när varandra, och inte ens dom långa raderna av surrande lysrör lyckas skingra det tjugofem år gamla mörkret.

Några snutar drar förbi. Sirenerna påslagna. Det kalla blå ljuset blandas med nattdiset under en kort stund, innan dom försvinner i fjärran. Ensam vid din sida. En värld av antaganden. Det outtröttliga sökandet efter sammanhang. Ljuset, som leder dig till nya upptäckter.

Allting var så annorlunda då. En vintergata av toxiska minnesfragment. Genom sidorutan, det dunkla landskapet som rusar förbi i hundratjugo. I spegeln, två ögon som sett alldeles för mycket.

(2021)