"Så Mycket Mer"

Tvättar världen från min hud. Fångad i natriumlampornas sken, sträcker jag mig efter rörelsen. Mitt medvetande bildar ett matt, bågformat mönster, och pulserande ljusfläckar möts i en spastisk dans utan slut. Missförstådd och vanärad, känner jag hur det kryper närmare steg för steg. En tomhet, en brist. Den brutnes dröm om vedergällning. Kanske hörde jag aldrig hemma här, men inuti ledningarna rusar elektriciteten fram i Tretusen Miljoner meter i sekunden, och någon annanstans, är vi så mycket mer än detta.

Tvättar dagarna från min hud. Dagar som ljudet av naglar mot en griffeltavla. Elektroden som penetrerar hjärnbarken. Avtrycken från allt som världen hindrade oss från att bli, står inetsade på främlingars näthinnor. En frånvaro, ett eko. Ett gränssnitt, och en successiv tryckförändring. Ljudet från vinden när den blåser genom hisschaktet. Oändligheten som jag bär inom mig. Och någon annanstans, är vi så mycket mer än detta.

Tvättar minnena från min hud. Håller blindheten i ett krampaktigt grepp. Doften av våt asfalt. En värld av möjligheter, och vägar kantade av löften om mörka underverk. Du kanske kan känna det, du också? Hur paranoian lägger sina varma, trygga armar om dig i en tidlös omfamning? Det kan vara skrämmande, att ställas öga mot öga med den man verkligen är. Men någonstans finns en plats, där vi är så mycket mer än detta. 

Tvättar tiden från min hud. Ett ansikte i fönstret, som väcker känslor av både medlidande och äckel. Bron ligger regnblank, badandes i det klarröda ljuset, och många år kommer att tillägnas den stillhet som infann sig minuterna innan dom anlände. Horisontlinjen står öppen, och den nattliga festen tystnar aldrig. Inom mig finns en drift, en strävan att med vördnad få stå bländad av den svindlande storslagenheten i det rakt igenom okända. Det finns stunder, då det är svårt att skilja mellan straffet och belöningen, men någon annanstans, är vi så mycket mer än detta.

(2020)