(Fragment, 2012)

Jag väntar inte. Väntar inte på att avstånden ska krympa. Det har aldrig varit en del av planen. Och jag har aldrig trott, att det finns någon avsiktlig grymhet bakom era motiv. Men ni vet, att jag önskar mig en plats där frihet inte behöver köpas till priset av min egen värdighet. Ni vet, att jag ingenting hellre vill än att få sträcka ut min hand och röra vid någonting som är verkligt. Därför får ni det jag har. Ni får allt jag har. Därför svarar jag med ett leende och accepterar mig själv som en människa, som aldrig kommer att ha någonting att kalla sitt eget. Jag väntar inte. Väntar inte på att era ord en dag ska komma att betyda någonting. Det har aldrig varit en del av planen. Jag ska försöka vara så tyst som möjligt. Jag ska göra mitt bästa för att blidka er. Jag ska spela min roll som betraktare, som en tillfällig gäst. Jag ska le, och vara tacksam för att jag då och då bjuds på en guidad tur i en värld jag inte är välkommen att bli en egentlig del av. En värld, där sådant som blivit så självklart för er inte behöver köpas till priset av min egen värdighet. Så ta vad ni vill. Ni får allt jag har, och i gengäld kommer jag inte att visa vem jag egentligen är. I gengäld, kommer ni att få slippa se mig som den jag verkligen är. Ta vad ni vill. Det gör mig ingenting.